Hur det går

Ja det är svårt att säga, det har inte hänt nått viktmässigt i alla fall :-(

Men jag är ute och går med stavar eller cyklar nästan varje kväll.

Maten på dagarna går rätt ok, matlådor till jobbet är inget problem och de är nog rätt nyttiga
Problemet är att jag inte känner att jag kommer att lyckas. Jag har inte kunnat sluta äta för mycket på kvällarna och känner mig alltmänt misslyckad.

Fasen, ska det vara så svårt att äta lagom mycket av nyttig mat?

Storhandlat

och kylen är full av nyttigheter

Tyvärr är vi bjudna på fika idag, hrm....bra tajming måste jag säga

Men igår åt vi lax med morotssallad till lunch och till middag sötpotatis ,kyckling och yougurtsås

Och i eftermiddag blir det till att laga matlådor till jobbet för där finns ingen chans annars att äta bra

Misslyckas

Känner mig väldigt rädd för att misslyckas igen känner jag, det ligger kanske ironiskt nog ivägen för att lyckas. Undrar hur man ska komma över det egentligen?

Jag har tröstätit så länge jag kan minnas. Som tonåring för att jag var i perferien av gruppen och sen har det fortsatt

Under några vuxna år var det helt borta, sen fick vår dotter ett funktionshinder och så var det färdigt igen. och plötsligt hade jag under 3 år lagt på mig 20 kilo! 20! jag blir arg, ledsen och förbannad när jag tänker på det
Hur kan man låta sin kropp förfalla på det viset?
Ja ja, jag vet det har varit svåra år
Jag vet precis varför jag gått upp, att äta var en chans att komma snabbt ner i varv när barnet äntligen sov en stund. och att slappna av gör man så sällan med funktionshindrade barn, klart man tar chansen eller hur?

Eller det värsta, när man mår skit över hur spegelbilden ser ut och därför tröstäter!

varför fungerar man så? eller varför fungerar jag så?

Startvikt

Hua, det måste vara mer än 1 år sen jag sa att jag verkligen måste ta tag i vikten och nu är den ändå rätt många kilo högre än förra gången!

Jag gillar det INTE. När jag tittar i spegeln så blir jag lite paff av att se någon som är så stor, det stämmer inte med hur jag vill se ut.

Inte tror jag att någon är intresserad av min viktnedgång( om det nu blir någon) men jag hoppas att om jag skriver om det blir det för pinsamt att misslyckas igen
För jag har aldrig lyckats gå ner i vikt förrut. Den enda gång i mitt liv när jag varit smal var jag sjuk.

Det känns som jag kämpat länge nu men ändå så går vikten stadigt åt ett håll, uppåt!

Så startvikten är mindre roliga 82 kg, all time high :-(

Svältkurer tror jag inte på, här blir det GI utan gluten. och mycket motion

Så dagen börjar med havregrynsgröt och ett ägg
När min andra hälft behagar vakna till liv ska jag ut i spåret och gå

Nu jäklar ska det bara gå